Ibaiak

Zadorra

Bere lehen agerpen idatzia Ebroko Mirandari emaniko foru-agirian dugu 1099 urtean: "usque dum conjunguntur Zadorra et Ebro; et de in sursum" (Líbano, 1999: 549).Beste foru agirian, Argantzonekoan hain zuzen, era honetan agertzen da 1191n: "fecerit molendinum in aqua de Zadorra" ( González, 1960: III,32-35). J. J. Landazuri gasteiztar historiagilearen transkripzioen arabera, beste bi agiritan aurkitzen da toponimoa . Bata, Ingalaterrako erregea zen Henrike II.ak emandako laudoaren ondorioz, 1179an errege gaztelar eta nafarraren arteko bake-hitzarmena dugu (Landazuri, 1976: II, 48-49, 91). Bestea, berriz, 1258ko Alfonso X.aren pribilegioa da, non Gaztelako erregeak Arriagako Kofradiak Gasteizi emandako zortzi herriren lagapena berresten baitu: "que todo vezino de Bitoria que pueda pescar en el rio de Çadorra, desde el puente de Arroyave fasta en el vado de Hyhurriguchi" (Landazuri, 1976:II 48-49).

Bestalde, XV. mende bukaerako Gasteizko apeoa edo lur-neurketan zortzi bat aldiz aipatzen da Çadorra. (Ramos, 1999).

XI. mendeko bere lehen agerpenetik toponimo honek ez du ezagutu aldaketarik, hasierako "z" edo "ç" grafia txandaketa alde batera utzita. Ibairi ez ezik, Erriberagoitiako soro bati ere ematen dio izena.

Toponimia txikian, hots, bide, soro eta horrelakoetan, hitz-elkarketan agertzen da, erdaraz zein euskaraz, beti ere toponimoak bere forma gordez: Aztegietan 1757an: Zadorbidea (López de Guereñu, 1989: 509); edo Arriagan: Zadorra aldea 1682an (Martínez de Madina & Knörr, 2009: 341).

Bere etimologia ez da argia. Orotariko euskal hiztegian Zadorra hitzerako esanahi hauek ematen dira: "hondonada, sendero, secreto", hauekin batera badira zaborra hitzaren baliokide diren adibideak, J.M. Elexpuruk Bergara aldeko hiztegian jasotzen duen ondoko hau bezala: "errekak ekarritako orbela eta abar, presetan eta geratutakoa, ongarritzat erabili ohi zena", egileak gaineratuz "hemendik ote dator Arabako ibaiaren izena?".

  • CANTERA, Francisco. Fuero de Miranda de Ebro. Madrid: Consejo Superior de Investigaciones Científicas, 1945
  • ELEXPURU Juan Martin. Bergara aldeko hiztegia, Bergara:Bergarako udala, 2004; 607 orr.
  • FORTÚN PÉREZ DE CIRIZA, Luis Javier. La quiebra de la soberanía Navarra en Álava, Gupúzcoa y el Duranguesado (1199-1200), Revista Internacional de Estudios Vascos, 45, 2, 2000; orr 455.
  • GONZALEZ, Julio. Alfonso VIII, III. Madrid, 1960; 32-35 orr.
  • LANDÁZURI Y ROMARATE, Joaquín Jose de. Obras históricas sobre la provincia de Álava,II. Gasteiz : Arabako Foru Aldundia, 1976; 48-49,88,91-92 orr.
  • LÍBANO ZUMALACÁRREGUI, Ángeles. Toponimia Medieval en le País Vasco P-Z, Onomasticon Vasconiae 20, Euskaltzaindia; 549 orr.
  • LÓPEZ DE GUEREÑU GALARRAGA, Gerardo. Toponimia alavesa seguido de mortuorios o despoblados y pueblos alaveses. Onomasticon Vasconiae 5, Bilbo: Euskaltzaindia,1989; orr. 509.
  • MARTINEZ DE MADINA, Elena& KNÖRR, Henrike. Toponimia de VitoriaII/Gasteizko Toponimia II. Malizaeza. Onomasticon Vasconiae 28, Gasteiz: Euskaltzaindia, 2009; 341 orr.
  • MARTÍNEZ DÍAZ,Gonzalo. Alava Medieval I.Gasteiz: Arabako Foru Aldundia, 1974; 238 orr.
  • MARTÍNEZ DÍAZ,Gonzalo. Alava Medieval II, Gasteiz:Arabako Foru Aldundia, 1974; 195-200 orr.
  • MICHELENA, Luis. Orotariko euskal hiztegia. Bilbo: Euskaltztaindia,2005; 244-247 orr.
  • RAMOS REMEDIOS, Emiliana. El apeo de Vitoria y su jurisdicción a fines del siglo XV, II.Gasteiz: Gasteizko Udala, 1999; orr.: 97, 184,187,373,384,391,398, 40.
  • EuskalAutonomia Erkidegoko toponimia-datutegia, Eusko Jaurlaritza.

KFP 2009